Skip to content

Trots att det är mer än 30 år sedan katastrofen i Tjernobyl så är vissa områden i Vitryssland fortfarande hårt drabbade. Maten är förorenad och att köpa importerad mat är för dyrt. Nu har även radioaktiviteten gått ner i grundvattnet.

Med dessa läger vill vi ge de drabbade barnen en chans till frisk luft, glädje, lek och näringsrik mat under ett par veckor. Genom att vistas i ren luft och äta näringsrik mat sjunker radioaktiviteten i barnens kroppar med 30-50%. När de kommer hem igen så tar det cirka 1-2 år innan radioaktiviteten i barnens kroppar når samma nivå som den var på innan barnen åkte.

Vi har satt upp några kriterier för att barnen ska kunna komma till dessa läger.

  • Barnen skall vara i behov av miljöbyte pga. Tjernobylolyckan.
  • Inget barn skall ha varit på läger utanför Vitryssland tidigare.
  • Barnen skall vara mellan 8 och 12 år.
  • Inget barn får vara så sjukt att det behöver läkarvård under lägertiden.
  • Ungefär lika många flickor som pojkar.
  • Max 1/3 får komma från någon församling.

Dessa kriterier har vi satt för att det ska vara så rättvist som möjligt samt för att vi ska kunna ta hand om barnen på bästa möjliga sätt.
Ibland så tar vi in barn från Lettland till dessa läger beroende på hur många barn vi kan ta med från Vitryssland.

Hur allting började

När reaktorn fyra i Tjernobyls kärnkraftsverk i Ukraina exploderade 1986 föll 70% av det radioaktiva avfallet över Vitryssland. Barnen blev särskilt påverkade av radioaktiviteten med bland annat sköldkörtelcancer, allergier och andra sjukdomar som följd. Hösten 1993 gick en första resa från Kungsör till Kamenets i sydvästra Vitryssland.

Efter den resan väcktes en tanke att bjuda in barn från detta område att tillbringa några veckor i Sverige. Sommaren -94 åkte en grupp från pingstkyrkan i Kungsör tillbaka för att få mer fakta. Under besöket tolkade och förklarade Nicolaj Shevchuk som växte upp en mil från Kamenets. Efter mötet med barnen och de ängsliga mammorna som överlämnade läkarintygen stod det klart för oss att det inte bara är en insats för barnen – deras familjer och hela samhället uppmuntras av en insats.